Rebeca

Jag trodde det inte först. Trodde att det var ett sjukt skämt. Sånt här händer andra men inte människor runt omkring mig, speciellt inte en kompis. Linn, jag har så sjukt många fina minnen med dig som vi aldrig någonsin kommer att kunna prata om igen. Jag ångrar att vi inte träffades mer efter högstadiet än vi gjorde men det är sånt man inte får ångra, då mår man bara sämre. Jag önskar att du var kvar här. Så himla mycket. Jag hade velat komma på din 18-årsfest, jag vet att du taggade att fylla 18!

Precis 50% av våra liv så gick vi i samma klass. i hälften av mitt liv träffades vi varje dag. 9 år. Det känns så fruktansvärt att vi andra kommer att fortsätta leva men du förblir 17. * Jag har 2 bilder på mobilen jag hade tänkt skicka till dig älskade du. Först en på dig som apa. Sedan en med dig och mig inne i vilrummet hos skolsyster när vi vill slippa idrotten och sa att vi hade ont i huvudet
(det lär Leif ha genomskådat på dirren!) Jag skickade aldrig dom bilderna till dig, det ångrar jag nu. Jättemycket. Jag kommer nog att ta bort den senare bilden från mobilen. Skitjobbigt att kolla på. * Jag har grinat hela dagen, mer eller mindre hela dagen har dränkts utav tårar. Mina och andras. Det var en fin minnesstund i kyrkan och jag sänder en tanke till Linns familj, ni är starka, det är ni verkligen - Vi älskade eran Linn.

Idag fick mig att inse att ingen är odödlig Och att man måste ta hand om varandra.

Linn Jonsson. Vila i i frid.