Rebeca

Att jag ändå skulle fälla en tår över Michael Jacksons minnesstund, Jag kände ju inte honom och hade inget speciellt band knutet till hans musik men Fredrik hade fått mig övertygad om att vi måste se hela den långa fucking minnesstunden för det här är "enda gången man får chansen till det och så kommer man minnas det."

Jag klarade mig gäspandes enda till slutet då hans dotter Paris vills prata, hon grinade och förklarade vilken bra pappa han hade varit etc. och jag börjar storböla, tårarna bara sprutade. Jag vet inte vad som hände men jag pallar inte när det är barn inblandade, jag får en stor klump i magen. usch vad jag är mesig!