Rebeca

Josefine Dahlberg hade sin sista dag idag, hon ska sluta linjen på grund av alla hennes alleriger, jag är ingen expert i ämnet men det har tydligen tagit överhand och gjort så att det inte finns något annat alternativ för henne. Att brinna för något så mycket för att sedan bara plötsligt sluta och inse att det är någonting man inte kommer att kunna hålla på med i framtiden, bara tanken för mig är hjärtskärande och jag kan nog inte ens komma i närheten av att förstå hur hon känner just nu men för mig känns det dystert.

När dörrar stängs öppnas nya och det är nu jag ska lysa upp historien lite, då Josefine slutar så är det en annan tjej som ska börja i våran klass och hennes glädje känner jag, i hela kroppen! tänk om jag förra året hade fått den chansen att få börja HV jag hade varit så glad! Ingen skada är ju skedd för min del då jag kom in i år och i en klass där alla är över all förväntan och jag trivs verkligen men ibland tänker jag ändå "om jag kommit in förra året..." Men allting löste ju sig till det bästa i alla fall för vissa.